Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Ångermanländska bilder och sägner (III), 1901

Björnjakter i Sollefteå

I Hernösandsposten för 1864 var följande synligt:

Enligt den 23 innevarande månad till kon. befallningshafvande inkommen rapport från kronolänsmannen N. Sjödén hafva färgaren Johan Boström och bondesonen A. P. Nyberg i Hallsta, Sollefteå socken, med biträde af 2:ne lapp­män och några andra för jakt intresserade per­soner, under samma månad uppjagat 3:ne björnar, däraf en blifvit dödad den 11 mars å Sol­lefteå och 2:ne den 15 å Graninge Bruks skogsmark.

Så långt Hernösandsposten.

Under dessa jakter visade sig den tjugoårige A. P. Nyberg som god skidlöpare och skytt, samt ådagalade vid ett tillfälle prov på synnerlig kallblodighet.

Under drevet höll han jämna steg med de skidvane lappynglingarna Lars Abram Larsson (nu bosatt i Junsele) och Mattes Jonsson (nu boende i Nora) samt skickade samtidigt med den ene av dem en dödande kula i den på en sjö framspringande förste björnen.

Då de två andra fälldes inom Graninge skogsområde inträffade att då den större efter en ansträngande hetsjakt till sist blev synlig, blev han sårad, men luffade fortfa­rande undan, varvid Nyberg i sin iver ställde ifrån sig spjutstaven och löpte i björnens spår, under det han sökte ladda sin studsare, en grov och tung mynningsladdare.

Krutet var behörigen ilagt och rundkulan insatt i mynningen, då Nyberg befann sig omedelbart inpå Nalle.

Denne, som var sårad och arg, väntade icke på laddningens fortsättande, utan vände sig om, reste sig i hela sin längd och kom på två ben emot Nyberg, vilken i saknad av spjutstav och fulladdat skott icke hade annan utväg än att, fort­farande stående på skidor, fatta om myn­ningen av studsaren och med den draga den påträngande björnen över skallen.

Nyberg sade sedan att han i det kriti­ska ögonblicket kom ihåg, att om han hål­lande i kolven utdelade slag, så skulle han snart stå tomhänt.

Vid första slaget sprang kolven av bak­om låset, vid ett senare högg björnen tän­derna i geväret, som dock lösrycktes, var­vid stocken splittrade, och syntes sedan hål efter betarna. Slagen föll täta och hårda, så att den bastanta pipan gick i bukter.

Under tiden måste han akta sig att icke björnen med ramarna fick fatt i studsaren, ty i så fall hade icke manskraft ryckt den ur greppet.

Efter en stunds bearbetning kastade björ­nen om för att avlägsna sig, men stöp då där på stället. Då djuret sedan styckades, undersöktes huvudet, och befanns då huvudskålen sönderslagen av den handfaste yng­lingen.

Under kampen voro de övriga jaktkam­raterna icke tillstädes, några av dem hade stuckit sig undan bakom buskar och annat i skydd, utan att komma sig för att bisprin­ga den för livet kämpande.

Följande sommar fann Nyberg sin död genom drunkning i Röstaeden. Färgare Johan Boström var på sin tid en ivrig och verksam björnjägare, som icke skydde möda och kostnad då det gällde hans älsklingsjakt, och många voro de bjässar som genom honom med sitt blod fingo purpra vildmarkens vita, jungfruliga driva.


Åtskilliga år därefter ringades också en större björn ungefär på samma trakt, och på lämplig tid infann sig skyttarna vid ringen, bland dem Nybergs svåger hemmans­ägare Joh. Hallin [Harlin] i Hallsta.

Sedan björnen bragts på fötter, vidtog förföljandet. Därunder kom Hallin att för en stund löpa ensam för att genskjuta Nalle. När han så kom på en liten öppen plats, sådan som man stundom påträffar inne i skogen omedelbart inpå ett tjockt snår, fick han höra brak och brummande inne i buskarna, vilka därpå i brynet vikas undan av den framträdande skogsdrotten.

Denne stannade ett ögonblick för att mäta sin mot­ståndare, och då Hallin höll öfver sex fot i längd, ansåg Nalle honom förmodligen värdig ett envig, varför han reste sig och bredde ut ramarna för att bjuda stora fam­nen.

Under tiden hade dock Hallin klarat sin goda lodbössa, för tillfället, enligt bru­ket laddad med två kulor, samt sände med prövad säkerhet dubbellodet i den ludna barmen med påföljd att det tillämnade famn­taget uteblev.

Nalle fick i stället lämna sin präktiga päls i sticket, och tjänstgör denna ännu i dag som slädhud i gården. Hallin drunknade någon tid därefter vid Skärvsta fångställe tillfölje uraktlåten ”stick­ning” av vintervägen.


I övrigt har Sollefteå skogsmark varit en kär vistelseort för björnar, och har insän­daren härav sett lämningar av ett ide i de s. k. Högda söder om Hallsta fäbodar. Mån­ga äro också de björnar som blivit fällda, men ännu flera som blivit sedda dels kropps­ligen, dels i kvarlämnade spår, såsom i blöt mark och rivna kreatur.

Så väcktes en sommarnatt numera avlidne tingstjänare Joh. Gulliksson, torpare under n:r 8 Hallsta, av att kreaturen i sommarfähuset, som låg omedelbart utom gärdet, bråkade och hörde högst oroliga.

Han gick då ut och fick till sin häpnad se en full­vuxen björn som gjorde sina krokar utan­för gärdesgården mot berget till. Då Gulliksson tog till att hojta och ropa, tog björnen sin reträtt in i skogen.

Något senare inträffade till och med att en björn rev en ko på berget ovanför kam­rer Engströmers nuvarande beteshägn, en plats varifrån Sollefteådalen kan skönjas. Kon ägdes, om jag minnes rätt, av en hemmansägare i Rösta.

Fäbodstintorna har också stundom på skogsstigen haft sina oförberedda möten med Nalle, givetvis till föga nöje.

Sollefteåbladet den 13 mars 1901.

Fotnot: Bondesonen Anders Peter Nyberg i Hallsta, född den 26 januari 1844 i Sollefteå, död den 12 juli 1864, ”drunknad i Hallstaeden”.

Sollefteå (Y) AI:11 (1863-1874) Bild 69 / sid 61.

Svågern och bonden i samma by, Johan Olof Harlin född den 23 juni 1836 i Sollefteå, död den 8 december 1881.

Sollefteå (Y) AI:13 (1875-1886) Bild 85 / sid 78.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com