Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Arbetaren Anders Wiklander, Edsele 1892

Han gaf sig iväg

Under rannsakningen med sedelförfalskaren Melander stod även hans broder, Anders Wiklander tilltalad för förfalskning av Västerbottenstior.

Han kunde emellertid ej fällas, men sådana bindande omständigheter förekom att han ”ställdes på framtiden”.

När nu poliskommissarien Lundbäck från Stockholm i förra veckan vistades i Sundsvall för spaningar rörande Melanderska förfalskningarna i och för det Sjödinska målet, förhördes Wiklander, men vad därvid förekom gav ej anledning att då vidtaga några åtgärder mot honom.

Emellertid måtte senare något nytt kommit i dagen, ty från vederbörande kom telegrafisk framställning om hans häktande och förpassades till Hudiksvalls fängelse.

När denna order skulle verkställas var fågeln emellertid bortflugen.

Hans hustru förklarade att han på torsdag lämnat sitt hem å Skönsberg, utan att omnämna vart.

Grannarna påstå emellertid att han redan på tisdag, strax efter förhöret, begett sig bort och sedan ej varit synlig.

 

Han gaf sig i väg – men han häjdades

Vi nämnde här ovan att sedelförfalskaren Melanders broder Anders Wiklander från Sundsvall skulle häktas i samband med frågan om förfalskning av Västerbottenbankens tiokronorssedlar, men att han försvunnit.

På grund av telegrafisk begäran från landsfiskal Pira vart dock Wiklander för några dagar sedan häktad i Trondheim och inkom i söndags på cellfängelset här.

Han skall nu inför Bergsjö tingslags häradsrätt undergå förnyad rannsakning angående sedelförfalskningen.

Att Wiklander nu tänkte rymma till Amerika torde anses sannolikt därigenom att han vid häktandet befanns ha växlat om en del av sin svenska kassa till dollars.

Han innehade vid häktandet 17 dollars och 103 kr.

Norrlandsposten den 26 februari 1892.

 

Sjödinska sedelförfalskningen

Med Alle Sjödin ägde i onsdags förra veckan för­nyad rannsakning rum inför Forsa tingslags häradsrätt.

Såsom allmän åklagare och riksbankens ombud uti förfalskningsmålet upp­trädde poliskommissarien E. Lindbäck från Stockholm. Sjödin förnekade som vanligt allt som lades honom till last.

En mängd vittnen voro även denna gång inkallade, varigenom Sjödins oskuld ganska djupt sårades. Ett

Ett vittne intygade att det på eftersommaren 1887 sett hos Sjödin tvenne metallplattor med ingraverat i van­lig sedelstil ”Kronor” samt bland ett tjogtal bokstavs- och sifferstämplar i strumpsticksform sett en med bokstafven ”o” eller siffran ”0” och en med bokstaven ”T”.

Melanders hustru från Sundsvall, som förr vittnat i målet, sade att hon då hon av fruktan för sin man och Sjödin icke vågat fram med sanningen, men berättade nu att Alle Sjödin och stor vacker karl, som kallade sig ”baron Söderhjelm” voro till Melander på hösten 1886 och lämnade en äkta 1000 kronorsedel med begä­ran att Melander skulle gravera stämplar och göra falska 1000 kronorssedlar.

Då hustrun avböjde detta lovade Melander att icke göra det men det oaktat reste Melander snart

Därpå till ”baronerna”, uppgivande att han skulle dit och gravera kautschukstämplar, men kom snart åter och berättade att han grave­rat stämplar till 1000 kronorssedlar, emedan han skulle få bra betalt.

Sedan hade Melan­der med biträde av sin nu häktade bror Wiklander grävt en källargrop under Melanders gård, vartill ingången bereddes genom en golvtiljas borttagande, där de sedan fortsatte arbetet, varvid Wiklander filade det grövre och Melander som mästare graverade.

För att kunna med­dela sig med familjens övriga medlemmar hade de anbragt ett rör genom golvet.

Wiklander, som förr hörts som vittne i må­let och då förnekat all vetskap om förfalsk­ningen av 1000 kronorssedlarna, inställdes nu i fångdräkt och bekände att han biträtt sin broder Melander med arbete åt Sjödin och ”ba­ron Söderhjelm”.

Genom rekvisitioner å färgsatser av såväl Sjödin som en från Delsbo, numera i Amerika vistande Carl Söderman synes att dessa varit i kompani om förfalskningen och att det är den senare som kallat sig baron Söderhjelm.

Oaktat rättens förra beslut och Sjödins pro­test biföll rätten även nu åklagarens yrkande och uppsköt målet till den 16 mars då slutpåstående skulle avgivas vid äventyr att intet vidare uppskov beviljades.

Gefleposten den 3 mars 1892.

 

Sedelförfalskningen av Västerbottenstiorna 1885

För detta brott slutrannsakades nu arbetaren Anders Wiklander från Sköns socken. Wiklander vidhöll i huvudsak den bekännelse han förr avlagt om delaktighet i tillverkningen av Västerbottenstiorna år 1885, men inlät sig icke i någon närmare redogörelse för sina resor till Amerika.

Häradsrätten dömde Wiklander att för delaktighet med Melander i tillverkning av tiokronorssedlar av ”Westerbottens enskilda bank” hållas till straffarbete i 6 år och i 4 år vara förlustig medborgerligt förtroende.

Dessutom skulle han ersätta statsverkets kostnader, även sedan målet i samma sak ådömdes 1888, och fick han för förargelseväckande uppförande i mål vid Forsa häradsrätt böta 50 kr., så att Wiklanders straff förvandlat tillsammans blev 6 år och 4 dagars straffarbete samt 4 års vanfrejd.

Gefleposten den 26 april 1892.

 

Centralfängelset Långholmen

Anders Wiklander sändes från Hudiksvalls kronohäkte till centralfängelset Långholmen och ankom dit den 30 april.

Där skulle han enligt Kgl. Majt:s utslag av den 24 februari 1893 avtjäna de tre första åren i enrum.

Han avlider i fängelset kl. 12.25 den 28 augusti 1896.

Vid ankomsten blir Wiklander registrerad som straffånge nr 395 och om hans levnadsförhållande före ankomsten, står att hans föräldrar är döda.

Fadern arrenderade ett hemman i Edsele socken, flyttade sedan till Selångers socken och blev torpare åt prästen därstädes i omkring 5 år och började därpå med gårdfarihandel.

Han har fyra syskon som lever, tre bröder och en syster.

Är gift och hustrun lever, vilken är en god maka och tillhör sedan ett par år tillbaka Baptistförbundet.

Har sex barn, fyra gossar och två flickor. De två äldsta sönerna, 22 resp. 20 år, arbetar på en brädgård. De övriga vistas ännu i hemmet.

Alla syskon är straffade, därav alla tre bröderna för sedelförfalskning och av dessa Melander två gånger, vilken för övrigt vistas på fängelset samt systern, som är änka, för fosterfördrivning.

Han bodde i Selånger till dess han konfirmerades.

Kom först såsom skjutspojke hos prästen i nämnda socken och blev sedan dräng åt honom samt därefter drängtjänst hos domaren i orten.

Gift sig vid 28 års ålder och fick då plats som statdräng hos en lantmäteriänka och tjänade hos henne i sex år.

Arbetade sedermera i 3½ år vid Heffners sågverk och därpå under ett par år i en brädgård och nu senast varit sysselsatt med lastning av bräder på fartyg.

Vid sidan av detta har an under de tre sista åren även haft hembageri, vilket dock huvudsakligen sköttes av hustrun.

Wiklander har i allmänhet haft goda föredömen, ej ofta varit ute i sällskap, utan mest för sig själv.

Han har aldrig haft något begär efter starka drycker, endast någon gång ibland smakat sådana. Vet sig endast en gång i sitt liv vid 20 års ålder, har varit överlastad.

Orsaken till brottet var utsikten att kunna betala den skuld av omkring 400 kr som han ännu var bunden till för sin gård.

Genom egen styrkt bekännelse förvunnen att med av gravören Erik Olof Melander förfärdigade stampar biträtt denne vid tryckning av falska ”Westerbottens Enskilda Banks” sedlar av 10 kr. valör och sedlarna sedermera utgivit och begagnat.

Centralfängelset Långholmen (A, AB) DIIIaa:23 (1891-1892) Bild 1570 / sid 7099.

Centralfängelset Långholmen (A, AB) DIIIda:9 (1891-1893) Bild 750 / sid 71.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com