Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Arbetaren Nils Montelius, Hallen 1850

Den 24 augusti 1850 hölls slutting i Offerdal för uppskjutna målets avgörande av den 8 i samma månad emellan Elin Eriksdotters med avlidne Nils Daniel Montelius sammanavlade son Nils Erik och omyndigförklarade lantbrukaren Karl Viktor Montelius.

Till Tinget hade Elins bror, fältjägaren Jakob Krantz, personligen inställt sig såsom förmyndare jämte Mats Olofsson i Trång, och som ombud för övriga svaranden landsfiskal Pira.

Målet gällde påståendet att Elin Eriksdotters son Nils Erik måste förklaras för laglig arvinge efter sin far Nils David Montelius.

Jakob Krantz gav genom sin vittnesberättelse denna till Tinget:

”Det torde tillåtas mig, att, förr än utslag faller uti den arfstvist efter Nils Montelius ochhans jemväl aflidne fader Häradshövfdingen J. Montelius som är med Rätten anhängig för närmare utveckling af hvad jag redan anfört, få tillägga följande:

Jag har sagt, att Nils Montelius, den tid han lemnade min pupills moder Elin Ersdotter förbindelse på bidrag till barnupföda, och öppet samt skrifteligen sjelf tillstod att barnet vore afladt under äktenskapslöfte, var sjelf myndig, och således egde att öfver gods sitt sjelf råda.

Detta är allmänt kändt och visas för öfrigt af den rättegång som sedan upstod om barnupfostringshjelpens utbekommande, hvarom Härads Rättens protocoll skall vidare företes, om så fordras; men svaranderne hafva aldrig kunnat föregifva, än mindre styrka, att Nils Montelius den tiden varit omyndig, eller så slö till förståndet som han sdermera flere år derefter blef, då han slutligen började besväras af sådane sjukdomar, som äro en följd af dryckenskapslaster, med anledning hvaraf hans fader äfven fann nödigt att då ställa honom under förmyndare inseende, och således är all bevisning derom, att Nils Montelius varit myndig och sjelf rådande samt vid riktigt förstånd aldeles öfverflödig.

NB för den tid som nu är ifråga, medans motsatsen ingalunda kunnat visas.

Svaranderna hafva fästat mycket vigt dervid, att det ej vore till full styrkt, att äktenskapslöftet gifvits före eller under häfdandet.

Wäl är det sant, att icke några vittnen närvarit vid sjelfva häfdandet och åhört, att det skett med sådant löfte, men jag har påstått, att som med vittnen vore styrkt, att N. Montelius förut låfvat Elin äktenskap och äfven gifvt henne fästningsgåfva.

Han sökt utverka sig sin faders tillstånd att få gifta sig med henne och slutligen, när bifall dertill ej kunde af fadern erhållas, utan hans önskan vore, det Nils skulle gifta sig med en annan qvinna, lemnat Elin skriftlig förbindelse dels på bidrag till upfostran för det under äktenskapslöfte aflade barnet, dels ock ersättning eller förlikning åt Elin för löfte.

Någon vidare bevisning om sagda löfte ej erfordrades, utan måste den efter sådane omständigheter och förhållanden vara fullständig serdeles när dertill komma hans, efter betänkande, öppet gifna egna tillstående och skrifteliga försäkran att äktenskapslöftet onekligen existerat, fastän det ej  kunde få gå i fullbordan med vigsel, utan måste, hvad fästeqvinnan beträffade, återkallas med hennes samtycke på det sätt hon derför skulle få penningar efter öfverenskommelse, varandes denna skriftliga förening och försäkran i allt fall ej af annan beskaffenhet, än att densamma bör jemlikt KF den 14 Januari 1726, hvad barnets rätt angår, så mycket heldre tillerkännas laga vitsord, som alla föregående förhållanden derföre gifva fullkomlig styrko.

Hvad dernäst angår den omständigheten, dervid svaranderne äfven fästat uppmärksamhet att barnets Moder icke blifvit intagen i Kyrkan såsom N. Montelii fästeqvinna, har jag anfört att denna af föräldrarne gemensamt underlåtna ceremoni ej måtte verka minskning i barnets arfsrätt på grund af äktenskapslöftet, och har jag hämtat stöd för giltigheten af en sådan mening vid jemförelse af stadgarne i 5 Cap. 1 § Gifterm. B:n samt 8 Cap. 1 och 2 § Ärfda B:n.

Det första om lägrad qvinnas rätt, och de sednare om barnens, hvaraf synes ostridigt följa dels att äfven i de fall, då barn aflas i lönskaläge, och då qvinna följakteligen kan hafva undergått enskild skrift.

Sådant barn ändock tager arf, som barn af laggifto säng, endast mannen efteråt tillsagt qvinnan om äktenskap, dels ock att den omständigheten att qvinnan lidit straff som för lönskaläge och derföre bötat, således ingalunda kan verka menligt på barnets arfsrätt, därest det eljest har sådan på grund af äktenskapslöfte enligt 2 § i 8 Cap. Ä.B. hvilket jag förmodar skall i detta mål vara till fullo bevist,

serdeles som 3 Cap. 10 § Giftermåls Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 3 apr. 1810, uttryckligen innehåller att hvad lagen stadgar om qvinnans och barnets rättigheter, utan hinder af det utfäste äktenskapslöftes uphäfvande, kommer att ega bistånd, hvilket stadgande i nuvarande fall, der äktenskapslöftet blifvit.

Hvad qvinnan beträffar, skrifteliga uphäfvet, synes å barnets arfsrätt ega full tillämplighet.

För öfrigt åberopas allt hvad som under rättegången förekommit till stöd för käromålet, och som svaranderne aldeles förgäfves sökt visa att Nils Montelius skulle varit mindre vetande eller rubbad till förståndet, utan bevisningen derom slutats dermed att han väl haft riktigt förstånd, fastän han viste mindre än många andra, och af hans sätt att uppföra sig sam uträtta hvad honom ålegat eller blifvit honom anförtrodt, ej kan drages annan slutsats än att han varit i fullt medvetande af sine handlingar samt kunnat fullkomligt skilja emellan rätt och orätt, ondt och gidt, och äfven vid mognare ålder inhämtat den kunskap i Christendomens hufvudlära att han blifvit admitterad till nattvardens begående, så vågar jag i all ödmjukhet yrka bifall till stemningspåståendet.

Alsen d. 9 april 1850. Jacob Krantze [sign.] biträdd i rättegången af V. Söderberg.”

Sedan protokollet från sista rättegångstillfället blivit uppläst utan anmärkning avkunnades utslaget.

Vad under rättegången förekommit att parterna anfört var emot annan dels skriftligen, dels muntligen, har Häradsrätten tagit i övervägande.

Och trots det är styrkt av vittnen att Nils Montelius i livstiden godkänt den upprättade skriftliga överenskommelsen av den 17 april 1838 med Elin Eriksdotter där han medgett det sammanavlade barnet och att det hade skett under äktenskapslöfte.

Förhållanden som Montelius ej allenast erlagt den uti överenskommelsen uppfostringshjälpen och förlikningen utan också att han åren 1835 och 1836, både innan och efter att Elin blivit havande och födde sonen Nils Erik den 13 februari 1837, enligt vittnen yttrat sig ingen annan än Elin vilja ha att ingenting annat än döden skulle skilja honom från henne.

Även att han vid ett annat tillfälle anmodat vittnet Mats Jonsson att söka utverka fadern, häradshövding Montelius samtycke till deras giftermål.

På Östersunds Gregoriemarknad 1836 hade visat henne för vittnet Frank såsom sin fästmö. Dock alldenstund därigenom likväl ville han för ifrågavarande ändamål ändå anse full bevisat att Elin Eriksdotter varit under äktenskapslöfte av Nils Daniel Montelius hävdad med sonen Nils Erik.

Däremot förefinns att Nils Erik är antecknad för oäkta i Alsens dopbok; att Elin inte blivit intagen i kyrkan såsom Montelius fästekvinna, utan undergått enskild plikt och bötat för lönskaläge.

Under Montelius livstid hade hon icke bevakat överenskommelsen för ändamål vartill den nu vill brukas och slutligen att Montelius medan han levde, icke varit i tillfälle att förklara sig däröver.

Därför prövar Häradsrätten med käromålets ogillande för rättvist förklara i grund av vad nu förekommit att omyndige Nils Erik icke kan berättigas till något arv, varken efter avlidne Nils Daniel Montelius eller hans avlidne fader.

Fotnot: Nils Montelius emigreade till Nordamerika den 7 juni 1870 och kvar i Mårdsund blev hustru och barn. Montelius avled i Nordamerika då hustrun står nämnd som änka omkring 1884(?) enligt husförhörslängd.

Offerdals tingslags häradsrätt (Z) AIII:4 (1842-1878) Bild 990 / sid 183.

Hallen (Z) AI:8 (1862-1878) Bild 740 / sid 67.

Hallen (Z) AI:9 (1879-1891) Bild 720 / sid 67.

Hallen (Z) AI:10 (1891-1895) Bild 1520 / sid 141.

Hallen (Z) AI:9 (1879-1891) Bild 1880 / sid 183.

Hallen (Z) AIIa:1 (1896-1904) Bild 1780 / sid 162.

Hallen (Z) B:1 (1862-1894) Bild 110 / sid 15.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com