Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Bonden Elias Gunnarsson, Frösö 1751

Vid hållna Tinget i Hallen den 28 september är uti stämda mål av korpralen Erik Landsholm emot bonden Elias Gunnarsson i Önsta angående en väska med plåtar som Landsholm mistat under Gregoriemarknaden på Frösö och igenfunnit i Elias Gunnarssons gömmor.

Samt emot korpralen Landsholm för det han hade överfallit Gunnarssons hustru, varav flera vittnen hördes.

Häradsrätten antydde att å dessa Ting att parterna skulle inställa sig och Elias Gunnarsson emellertid låta inkalla Per Nilsson i Slandrom, tillika med alla andra vittnen.

Han kunde visa att han hade hittat korpral Landsholms väska och kungjorde det genast på marknadsplatsen, och att Landsholm hade överfallit Gunnarssons hustru.

I följe därav företrädde nu korpralen och utlät sig att han ej kan så noga veta, om han inte hade missräknat sig, eller om hans son efter ankomsten till marknaden, hade tagit någon sexmarksplåt ur väskan, så att ej mera än 10 daler silvermynt var däruti när den kom i Elias Gunnarssons händer.

Elias gjorde nu liknande bekännelse som vid Hallens Ting, nämligen att han skall i snön på marknadsplatsen ha hittat en väska där det hade legat 10 daler silvermynt som korpralen Landsholm samma dag återtagit.

I övrigt förklarade Elias Gunnarsson att han inte kunnat skaffa sig flera vittnen än Per Nilsson i Slandrom.

Nilsson berättade att på första dagen på Gregoriemarknaden då solen gick ned, hade Elias Gunnarson sagt att han hade hittat en väska och frågat honom om han hade mistat någon, men hade inte nämnt vad det fanns i den, men någon väska hade Nilsson inte mistat.

Av de hörda vittnens berättelser fann Häradsrätten att strax efter middagen första dagen av sist hållna Gregoriemarknaden på Frösö, är 10 daler silvermynt funna i Elias Gunnarssons spann som tillhörde korpralen Landsholm som inte med säkerhet säga att han efter dess första angivande mistat dem.

Dessa hade han i fleras närvaro genast återtagit, varemot Elias Gunnarsson föregett att han hade hittat dessa pengar på marknadsplatsen och genast talat om detta.

Men då Elias inte gittat visa varken vart han hade hittat pengarna eller att han sådant angett senare på om aftonen vid solens nedgång, sedan pengarna var funna hos honom, prövar därför Häradsrätten för skäligt enligt 1 § 47 kap. Missgärningsbalken att Elias Gunnarsson skall böta hälften av de snattade 10 daler silvermynt, samt återgälda korpralen Landsholm dess rättegångskostnad med 13 daler 12 öre i samma mynt, och som Elias Gunnarsson ej gittat bevisa att korpralen hade överfallit hans hustru, så blir han frikänd i målet enligt 33 § 17 kap. Rättegångsbalken.

Sunne tingslag den 22 oktober 1751, § 31.

Sunne tingslags häradsrätt (Z) AI:10 (1751) Bild 640 / sid 61.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com