Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Bonden Lars Matsson, Borgsjö 1843

Fredagen den 10 dennes blev undertecknad fägnad av ett angenämt eller oangenämt skojarbesök, vilket torde hänt och ännu händer flera lika av den kast vartill jag hör.

Hemkommen från mina göromål i skogen ovannämnda dag, hälsades jag av 3:e karlar och 2 kvinnor, som vänskapligt bad söka far vara välkommen hem och därjämte underrättade mig att icke allt stod väl till i mitt hus.

Mina hästar voro modstulna, min boskap var förgjord, ävensom lyckan i övrigt ej ville vända den blida sidan till huset m.m. vilket allt av mina gäster kunde botas och lagas, om jag åstundade.

Jag tackade för deras tillbud, men gjorde i detsamma mina gäster gramse på mig därigenom att jag näsvist frågade dem efter pass.

Det måtte slutligen fram, sedan jag pekat på en knölpåk som hängde på väggen och för andra eller tredje gången förnyat min begäran.

Pass förevistes slutligen och till och med till överflöd, nämligen från 3 särskilda Landskanslier, med snart sagt otaliga påskrifter som tydligt nog bevisade att gästerna voro väl beresta.

Som jag trodde, packet var oförpassat, gladde jag mig att kunna skaffa fångföraren några riksdalers skjutsförtjänst, men fann mig nu nödsakad att låna hus åt folk som visst icke förtjänade bo inom väggarna.

Och synnerligen därför att de tvivelsutan tagit in hos min granne, som är en värnlös änka, där de troligen skolar gjort större uppror än hos mig.

Utan att uppräkna mina oartiga gästers förhållanden i alla avseende, vill jag nämna att jag till frukost måste traktera dem med min på väggen hängande påk, innan jag blev dem kvitt.

Ibland de 3 karlarna igenkände jag en vid namn Lundgren som för 20 år sedan besökte byarna härstädes, och hade då kvinna tillika med 2 barn, men rymde från alltsammans i Östernäset, likväl hade han nu en annan i ersättning för den övergivna.

Sådana kanaljer har vi om vintrarna till förtret i våra boningar, och säkert även om sommaren i skogen och höladorna då de föda sig så gott de kunna med det lättaste och svåraste hantverket stjäla.

Min och varje fridälskande människas önskan är att herrar Landshövdingar, täckes söka mera avseende på lösa personers levnads beskaffenhet innan respass meddelas sådana för kringvandring på det att redlige inbyggare måtte få leva fredade från dylikt pack, som kan med rätta kallas Nationens avskum.

Borgsjö den 17 december 1843.

Lars Matsson i Hallsta.

Nytt Allvar och skämt den 4 januari 1844. (Sundsvalls Tidning)

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com