Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Bonden Olof Andersson, Aspås 1812

I det uppskjutna målet emellan Olof Andersson i Lundsjö och hans grannar, bönderna Mats Jonsson, Olof Eriksson, Lars Nilsson, Erik Ivarsson och Per Persson angående Anderssons påstående om ett tidigare utdömt vite på 1 Rdr 32 sk. Banko, för hans boskaps betande på samfälld mark.

Han ville att vitesdomen skulle upphävas och istället skulle en Byaordning upprättas.

Alla svarandena hade inställt utom Mats Jonsson och Lars Nilsson, där länsman Lidsten var dess fullmäktige.

Till tinget hade Olof Andersson kommit med följande skrift:

”Til ödmjukaste följe af Lofl. HäradsRättens Resolution af den 4:de october förlidit år 1811 har jag til fullföld af mitt då gjorde käromål såsom vitnen låtit instemma Torparen Jon Hindricsson i Granbo, Bonden Nils Larsson i Rösta, corporal Hans Öst i Täng, fältjägaren Nils Styf i Rösta, torpare Enkan Sigrid Jonsdotter i Dvärsätt, Torparen Mattis Siveetsson i samma by, Torparen Anders Thoresson och LandBonden Jöns Stare i Säter, Bonden Eric Larsson i Kälabacken, Torparen Olof Olofsson i Nyland, Torparen Carl Jonsson i Bergom och Torparen Bengt Olofsson i Kyrkobyn, vilka alla haft sina kreaturer på Lundsjö skog.

Jag förlitar mig helt och hållit på min rättmätiga sak och at Lofl. Domstolen nogsamt inser nödvändigheten af at åtala en åverkan, som genom flere Härads Rättens Utslag blifvit förklarad olaglig å stöd af dess den 12:te October 1805 utfärdade vitesdom, som förbjuder hvar och en af Lundsjö Byemän at intaga andras boskap å Byens gemensamma betesmark.

Länge har jag vandrat til denna Domstol at söka lag och rätt – sällan har detta felslagits mig – och så länge jag vet, at alla rättsökande, hvars sak är åtföljd af rättvisan, aldrig ännu lemnat denna Rätt utan at hafva funnit densamma, skall jag icke uphöra at draga fram uti dess dager de menniskors gjerningar, som vilja mitt ofall.

Likväl räcker jag mina grannar handen der uppå, at om icke de hädanefter som hittils göra sig lag och rätt oafhängige, skola de ej framdeles af mina käromål besväras.

Men jag kan förstå – det är böjelse för processe som hittils fört dem til alla Ting – och denna böjelse lärer ej vara så god at utrota.

När skall något ting passera utan at finna och genkänna ansigten ifrån Lundsjö by. Uplösningen af denna jordiska knut lärer tilhöra framtiden och förgängelsen.

Olof Andersson [sign.] i Lundsjön.

Af svaranderne påstås ersättning för Rättegångs Kostnad med Tio Rd:r Banco, hvilket likväl ankommer på Lofl. Härads Rättens bepröfvande. Olof Andersson i Lundsjön.”

Efter uppläsandet av detta protokoll, erkände Olof Eriksson och hans medparter att de var för sig hade intagit några främmande kreatur på bete förra sommaren, fast alla ville inte medge riktigheten i Olof Anderssons berättelse.

Till ansvar i detta påstående ansåg man att inte något vittnesmål var nödvändigt.

Under fullföljd av genstämnings påstående å andra sidan, både till stöd och såsom skäl till befrielse ifrån vitets utgivande av alla övriga Lundsjö byamän efter deras vitesförbudsprotokoll av den 14 februari 1810, nu förenats sig om främmande kreatur på sina fäbodar.

Och Olof Anderssons måste förbli vid sitt yrkade ifrågavarande vitesförbud.

Eftersom Häradsrättens beslut av den 12 oktober 1803, utvisar att så länge Lundsjö byamän nyttjade gemensam betesmark och inte någon enskild delägare, utan samtligas hörande och bifall, fick ta främmande boskap vid vite 1 Rd:r 32 sk. och skadeersättning, långt före detta vunnit laga kraft.

Därför finner Häradsrätten sig icke rättmätigt att häva detta förbud emot Olof Anderssons bestridande och förbjuda honom att med sina grannar upprätta någon förening om mulbetes utlaga.

Mats Jonsson, Olof Jonsson, Lars Nilsson, Erik Ivarsson och Per Persson som alla erkände förbrytelsen, skall alla istället plikta med 1 R:dr 32 sk. och betala Olof Anderssons rättegångskostnad.

Rödöns tingslag den 29 februari 1812.

Rödöns tingslags häradsrätt (Z) AI:35 (1812-1813) Bild 490 / sid 45.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com