Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Bonden Olof Persson, Lillhärdal 1856

I det uppskjutna målet under § 38 från förra tinget hölls avgörande emellan bönderna från Lillhärdals kyrkby, käranden Erik Svensson och svaranden Olof Persson angående ersättning för ett stokreatur.

Stoet skulle ha fördärvats genom svaranden och förklarade sig inte vilja lämna någon ersättning, utan påstod att han inte haft några hästar till låns utan hade frågat Erik Olofsson om han ville ha några hästar vid svarandens fäbodvall, dit han skulle bege sig.

Olofsson bad honom att ta med sig både en äldre häst och en 3-årig fåle. Olof Persson hade gått med på hans begäran och tog båda hästkreaturen och skötte dem under tiden på fäbodvallen och tog med dem hem tillbaka.

Men på återvägen hade fålen som sprungit lös utan att användas till klövjning, skadat sig i foten, vilket svaranden inte på något sätt varit vållande till.

Käranden åberopade däremot och för att bestyrka kärandens tidigare angivna förhållande, inkallades pigan Karin Persdotter från samma by.

Hon berättade att under hösten 1854 strax innan hästarna blev utlånade till Olof Persson hade de varit vid god hälsa.

När svaranden återkom med hästarna hade hon samma dag sett att de varit utmagrade och att det gamla stoet som tidigare varit något styv i en foten, hade varit skadad i den andra bakfoten som tidigare varit fullkomligt frisk och höll foten upp emot buken.

Den unga hästen som tidigare varit alldeles felfri hade varit mycket halt på ena bakfoten.

Svaranden å sin sida åberopade pigan Kerstin Persson från samma by som vittne, berättade att då hästarna varit på bete på fäbodvallen, hade hon sett fålen blivit utsläppt utan hälla på foten, och vid återkomsten på aftonen hade fålen varit halt.

Olof Persson påstod sig aldrig ha utlovat att återlämna kreaturen lika god som när han tog hand om dem.

Vid slutet av Tinget den 1 mars avgjordes målet genom följande utslag.

Utan att fästa något vidare avseende på svarandes påstående att han inte har lovat att återställa hästarna i lika gott skick som när han tog emot dem av Erik Svensson, finner Häradsrätten vara ådagalagt att svaranden hade återlämnat dessa hästar som han använde för klövjande och annat arbete.

Kreaturen hade varit i utmagrat tillstånd och båda skadade i bakfötterna, och fördenskull åläggs svaranden Olof Persson att utgiva 33 Riksdaler 16 skilling Banco i skadestånd till Erik Svensson.

Svegs tingslag den 21 februari 1856, § 15.

Svegs tingslags häradsrätt (Z) AIa:56 (1856) Bild 46 / sid 69.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com