Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Drängen Jonas Bergström, Anundsjö 1837

Den 6 december 1837 häktade kronolänsmannen Widgren i Anundsjö försvarslöse drängen Jonas Bergström, för det han slagit sin svärfar Daniel Hansson i Gålberget, samt insände Bergström till länshäktet i Härnösand.

I anledning varav konungens Befallningshavande i Västernorrlands län anmodade domhavanden i Ångermanlands norra domsaga, herr lagmannen Munck af Rosensköld att angående Bergström förtaga laga rannsakning.

Å urtima ting med Nätra tingslag den 13 januari 1838, höll herr lagmannen Rosensköld rannsakning om bemälde Bergström.

Den vid samma rättegångstillfälle förde protokoll år så originellt att vi ej kunna förneka oss nöjet att ordagrant offentliggöra en del därav, så lydande:

”Till en början antecknades Jonas Bergströms levnadsomständigheter. Födelseåret fast icke månad och dag, synes av prästbetyget vara det trettionde fjärde uti Nordmaling och byn Storfall. [Född 1804 den 25 maj i Genberg]

Föräldrarna, som lever är nybyggaren Anders Jonsson och Anna Jonsdotter i Brändberget i berörda socken, utan att vara för grovt brott tilltalade, likasom berättaren.

Vistelseorten har oavbrutet fortfarit att vara hos föräldrarna till 18 års ålder efter året 1822, och blev av dem skickad till Umeå skola, varest undervisningen ett helt år begagnades uti elementar begreppen och varjehanda ämnen, i tanke att fortsätta studierna samt slutligen bliva präst.

Ödet, eller efter kristendomens grundsanningar, försynen uti nödvändighetens lagar, hade annorlunda beslutat. Kassan blev tom och lusten för äventyr var med i uppfostringens anda och smak, än de torra glosorna.

Således företogs en sjöresa med kaptenen Johan Bäckman från Umeå till Stockholm under 1823 års sommar och tillbaka.

Vintern tillbragtes ömsom här och där, men 1824 åtföljde Bergström till sjöss en kapten vid namn Erik Sandin från och till samma städer samt åter, men vintern tillbragtes i Bjurholm, Fredrika församling.

Vidare trenne på vardera följande år på Jonas Wretmans fartyg mellan Nordmaling och Gävle, samt vintrarnas fasa på landet, som förutan några särskilda märkvärdigheter att omtala, om icke sjölevnadens prerogativet att begagna frihetens stunder på landet till allehanda äventyr.

Efter samma tidpunkt har Bergström varit en kringstrykande Oread, istället för Najad, fast likaledes Dryad, men i manlig dräkt, besökande ömsom bergens klyftor, ömsom skogens stolta furor och toppar medelst jaktens nöje.

Omsider förändrades detta nomadiska liv den 18 maj 1834, då Bergström gifte sig med en dotter till Daniel Hansson i Gålberget, varefter ständig oenighet med svärfadern varit rådande, synnerligen vid flyttningen från tjänsten hos bonden Salomon Persson i Storselet till svärfadern i Gålberget, ty de hade gemensamt hushåll och hemmansskötseln blev åt Bergström genast överlåten emot födorådsförmåner till Daniel Hansson.

Vad Rätten erfarit antecknades här i korthet, att Daniel Hansson vid sistförflutne tvenne Ting varit uti rättegång, ömsom käranden och svarande om förmåners utgörande, och haft allehanda tvistigheter uti civil form, utan att vara avslutade, enär domstolen åt godemän överlåtit att vid åberopat sammanträde söka att förmå detta stridiga släkte till förlikning, så vitt ske kunde.

Vad likväl allmänt kunnigt är, torde även böra antecknas, att Daniel Hansson, född dalkarl, med ett rätt fram väsende och redligt utseende, aldrig gjort sig känd för snedsprång uti sitt förhållande, fast han sett sig av omständigheternas nödtvungen att påstå sin rätt.

Buttert svarade Bergström, lång till växten med mörkt hår och gråsvart ansikte samt stark kroppsbyggnad, att han den 22 och 23 november förlidit år, som var perioden strax efter deras tvistigheter vid Nätra höstting, hos bonden Olof Andersson i Näs, Anundsjö, haft ordväxling med sin svärfader.

Det ena ordet inverkade på det andra och upphetsade blodet, varpå Bergström fatade uti svärfader genom ett lindrigt handslag över vänstra axeln utan all våldsamhet, sägande: ”Det är tjufstycke att ena dagen sälja och andra taga igen.”

Likväl ville Bergström icke tillstå, att han mente Daniel Hansson med detta tilltal, änskönt de om samma ämne förut varit i tvist.

Som utan allt tvivel detta oanständiga uppförande var en svit av nybyggets upplåtande mot födoråd till Daniel Hansson, tillspordes Bergström av domstolen, om svärfadern icke fullgjort avtalet, eller skriftligt kontrakt är upprättat, sanktionerat av konungens Befallningshavande, som i sådana saker äger att peremtoriskt eller avgörande besluta, emedan dylika överlåtelser eljest icke äga ett bestående värde, svarade Bergström: ”Intet ha wi någon afhandling oss emellan.”

Tillhållen att förklara sig över sparkningen på svärfadern, erkände Bergström, det han vid påtändningen av pipan i spisen, efter en förhastad svängning, upplyft sin fot och sparkat till Daniel Hansson, men beröringen skedde utan uppsåt till förolämpning.”

Sedan en mängd vittnen uti målet blivit hörda, och ”Bergström, som derunder ständigt hållit sig tyst och beskedlig med nedböjdt hufwud emot wäggen,” erkänt vittnesmålen, fällde Urtima Tingsrätten Bergström, på grund av åberopade lagrum, att får våldsamt uppförande emot svärfadern och dryckenskapstillstånd första resan böta tillsammans 36 R:dr 32 sk. B:co eller i saknad av tillgång till gäldande därav avspisas med 24 dagars fängelse vid vatten och bröd, varefter Bergström inför Rätta skulle göra svärfadern offentlig avbön.

Alfwar och Skämt den 28 januari 1841. (Sundsvalls Tidning)

Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:809 (1838) Bild 2640.

Fotnot: Jonas införpassades till stadshäktet i Härnösand den 11 december. Här satt han ända fram till den 9 april 1838, då han sändes till konungens Befallningshavande i Umeå för vidare rannsakning.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com