Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Malmöhus slott

Malmöhus slott uppfördes åren 1537-1540 av Kristian III, på spillrorna av en kungsgård från Erik av Pommerns tid. Slottsbygget bedrevs med största brådska och tunga arbetsbördor lades på borgares och bönders axlar. Byggnadsmaterialet fick man genom att skövla kyrkor i Malmö och Lund.

Klostren i landet ålades att leverera tegel och bönderna i sju härader fick köra virke och sten till vallarna. När slottet stod färdigt hade man åstadkommit en byggnad av modernaste slag och ett ståtligt kungligt residens för de danska kronprinsarna under 1500-talets senare del.

Redan från äldsta tid har man haft fångrum på slottet. Under åren 1568-73 hade man sin kanske mest celebre fånge, då Maria Stuarts tredje make James Hepburn satt fängslad här. Efter skilsmässan 1567 begav han sig till Orkneyöama där han försörjde sig på kaperi, men vinddriven till Norge tillfångatogs han av Fredrik II och placerades på Malmöhus slott.

Men det var först när slottet 1822 utdömdes som försvarsverk, som fångantalet började stiga i höjden. Vissa tider kunde Malmö fästningsfängelse uppvisa landets högsta fångantal eller betydligt över 1000 fångar. Det var trångt om utrymmet och det berättas att 1847, då man hade över 1000 fångar, saknade 150 sängplats!

Att det var svårt att upprätthålla ordning under dessa förhållanden är inte att undra på och brännvinssmuggling, rymningar och myterier var oräkneliga — men även värre saker såsom mordbrand och mord förekom.

Söndagen den 19 september 1837 blev fängelsets föreståndare, Hans Canon, mördad av ett par knivbeväpnade fångar ute på borggården. De blev senare dömda till döden och avrättades på samma plats där de utfört sitt dåd, i närvaro av största delen av fångarna, vilka hölls i schack av militärmanskap med laddade gevär och påskruvade bajonetter.

1870 brann stora delar av Malmöhus upp. Elden var anlagd av några fångar, vilka raknat med att kunna rymma i den allmänna uppståndelsen. Förutom att ovärder­liga kulturskatter gick till spillo, stod nu också hundratals fångar husvilla.

I all hast byggdes det nu nya fängelselängor på borggården för att kunna här­bärgera alla fångar. Det tog dock inte många årtionden förrän dessa byggnader dömdes ut som undermåliga ur fångvårdssynpunkt.

Malmöfängelset hade främst interner som var dömda till allmänt arbete såsom varande försvarslösa. Fängelset kallades därför för straff- och arbetsfängelse.

Ofta var det så att när den livstidsdömde efter tio år blev benådad, men ej kunnat skaffa sig laga försvar, d.v.s någon som ville anställa honom eller på annat sätt svara for hans uppehälle, dömdes han till några års allmänt arbete i Malmö arbetsfängelse omedelbart efter ”benådningen”.

1833 års bestämmelse rörande försvarslöshet sa att alla försvarslösa var tvungna att ta årstjänst.

1846 års försvarslöshetsstadga fastslog att skötsamma försvarslösa inte kunde dömas till allmänt arbete bara därför att de saknade fast tjänst. Försvarslöshetsstadgan ändrades 1853 så att lättja, inte längre var grund för tvångsarbete. Termen försvarslös avskaffades först 1885.

Källa: Christer Feiffs – Fästningsfångar, 1999.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com