Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Mordet på Råggärda, Grundsunda 1875

Artikeln publicerad i Grundsunda hembygdsförenings medlemstidning ”Skorven” nr 1 2018 s. 14-16 med tillstånd av författaren.

Konungens befallningshavare i länet lät den 19 januari 1875 meddela att han efter Länsmannen J. O. Segerströms rapport häktat kakelugnsmakaren Carl August Boström från Husum som den 14 januari 1875 mördat gossen Olof Häggström på Råggärda i Husum.

Tolvårige Olof Häggström och hans två år äldre bror Johan anlitades ofta som postbud för att transportera postväskan från Husums sågverks brukskontor till poststationen vid allmänna vägen i Hu­sums by (Husbyn). Den här kvällen var det Olofs tur att på skidor ta sig ner till Brägårn på Husön för att hämta väskan.

Det var sågverkets kassör Herr Rein­hold Hörnell som överlämnade postväs­kan, innehållande 4805 kronor och 78 öre samt 12 öre i frimärken.

Klockan hade hunnit bli halv sju denna fredag kväll, solen hade gått ner redan före klockan 3, det var ordentligt med snö och flera minusgrader. Olof skidade iväg i mörkret mot Sågbacken. Han passerade de stora husen på Brä­gårn, där många av sågverkets arbetare bodde.

Det lyste inte i så många föns­ter. konstigt tänkte Olof, de kan väl inte fortfarande hålla på och kura skymning, mörkt har det ju varit i flera timmar. Isen hade lagt på Husån, men närmast kvarnfallet virvlade och skummade vatt­net ystert.

Plötsligt kom han ihåg vad hans mor Anna Magdalena Ersdotter sagt, han skulle också besöka handlare Östlund för att ta med något till poststationen. Östlund hade fått besök av förestånda­ren för Grundsunda Handelsförening John Angelin som ville att Olof skulle gå till kooperativets butik vid kvarn­dammen och hämta ett rekommenderat brev, innehållande 219 kronor och 48 öre.

På kvällarna brukade det ofta vara fullt med folk inne i handelsboden, de flesta bara för att träffas och prata, för att handla…, det var ett fåtal. Men denna fredagskväll var det bara de två handlarna och kakelugnsmakaren som Olof kände igen till utseendet. Efter att Olof tagit emot brevet begav han sig iväg i mörkret mot poststationen i Hu­sums by.

Olofs mor brukade vänta hem poj­karna strax före klockan nio när de haft postturen, men när Olof inte kom så skickade hon iväg den två år äldre bro­dern Johan för att söka Olof.

Strax efter klockan 21 den kvällen ru­sade Johan in till kronolänsmannen Jo­han Olof Segerström i Husums by och berättade att han hade funnit sin bror Olof liggande sanslös och blödande ur flera sår i huvudet tvärs över en genväg som ledde från kronolänsman Seger­ströms hus och till poststationen.

Olof låg endast ett kort stycke från stora landsvägen och ungefär 150 alnar (ca. 90 meter, Stigs not.) från länsmansbostaden. Segerström, bokhållare Fritz Gimbergsson från Gideåbacka som var på tillfälligt besök hos Segerström, och kyrkvärden Per Andersson som till­kallats, begav sig utan dröjsmål till det ställe där Johan hade funnit sin bror.

Han befanns oförmögen att tala, men jämrade sig något och hade med något vasst tillhygge blivit tillfogad ett större hål i bakre delen av huvudet, så själ­va hjärnan utkommit, och två hål vid högra ögat, högra tinningen var också inslagen. Såväl postväskan som det re­kommenderade brevet han haft med sig var borta.

Man bar in den döende till Seger­ström och sände genast bud till Husums sågverk om vad som hänt. Kassören vid Husums sågverk, Reinhold Hörnell, begav sig därefter till disponenten vid sågverket, Hans August Olsson, och underrättade denne om det inträffade. Hörnell och Olsson begav sig då till Se­gerströms bostad.

Olof var ännu vid liv när han bars in till Segerström men av­led omkring tio minuter senare, innan den efterskickade barnmorskan hunnit anlända.

De nu församlade, dvs Segerström, Gimbergsson, Hörnell och Olsson, återvände till den plats där Johan Häggström funnit sin yngre bror för att försöka utröna åt vilket håll mördaren begett sig, dock utan att kunna klargö­ra detta.

Av de undersökningar som därefter gjordes av Kronolänsman Segerström framgick att han under kvällen även varit in till handlanden Johan August Östlunds handelsbod. Vid Olofs besök i Östlunds handelsbod hade, förutom Augelin och Östlund, endast en person, kakelugnsmakaren Carl August Bo­ström, varit närvarande.

I och med detta uppstod de första misstankarna om att denne kunde vara förövaren av rånmordet. Man konstate­rade att inga ”kringstrykande och lösa personer” på senaste tiden varit synliga i trakten, som i allmänhet ansågs vara ”stillsam och fredlig”.

Inga andra än brukets egna biträden kände till att pengar fanns i den postväs­ka Olof bar.

Denne Boström ”borde därför an­hållas och redogöra för sin person”, som Segerström senare uttryckte det i länsmansrapporten. Omkring klockan ett på natten började man så efterspa­na Boström, som antogs vara på väg till Örnsköldsvik.

Hörnell och faktor Oscar Olsson av­reste till kronolänsmannen Jonas Olof Domeij i Ravesta för att underrätta den­ne om rånmordet. Vid Tävra gästgivargård erhöll de upplysningar om att Boström fått skjuts därifrån till Norrälvsjö i Arnäs socken.

När Domeij omkring 3.30 på natten underrättats om vad som hänt, reste Hörnell och Olsson vidare till Örnsköldsvik för att där spana efter Bo­ström.

Domeij begav sig däremot till Nor­rälvsjö, där han omkring klockan 5 anträffade Boström i kakelugnsmakare Nils Petter Zimmermans bostad. Do­meij underrättade Boström om vad som hade hänt, något som emellertid denne sade sig redan ha hört talas om vid Täv­ra gästgivargård.

När Domeij började utfråga Boström om vad denne hade gjort sedan han läm­nat Husum, sade Boström att: ”Icke tror väl Befallningsmannen att jag begått ett sådant brott?” Boström anhölls och fördes senare på dagen till kronofogden Olof Henrik Wibom i Örnsköldsvik. Under färden dit hade Boström ”miss­modigt” yttrat för sig själv att: ”den som nu vore sju alnar underjorden”.

När man kommit fram till Wiboms expedition delgavs Boström misstanken och förhör inleddes. Efter att Boström berättat om sin person, redogjorde han för vad han hade haft för sig dagen då rånmordet inträffade. Han lämnade sitt hem vid tvåtiden och begav sig till handelsboden i Husum, där han köpte och därefter ensam drack upp 1/8 kanna vin.

Sedan gick han till en arbetare vid namn Gebart för att samtala ”om olika arbeten” och träffade därefter arbeta­ren Alfred Wiberg.

Tillsammans med Wiberg gick Bo­ström till handlanden Östlunds bod där han bjöd på två kannor vin. Inne i boden fanns bl. a. postpojken. Boström sade sig inte då ha hört någon tala om att avsända något brev, och gossen, som Boström kallade honom, hade inte vid detta tillfälle någon postväska med sig.

Boström hjälpte sedan Wiberg med ett lass ved fram till skymningen, var­efter båda återvände till Östlunds bod och drack ytterligare en butelj vin, som beställdes av Boström men betalades av Wiberg, eftersom Boström för tillfallet saknade småpengar.

Vid detta tillfälle kom Augelin in och Boström sade sig inte heller då ha hört talas om någon ”postafsändning”.

Klockan 17.30 skildes Boström och Wiberg åt. Därefter begav han sig iväg till Örnsköldsvik. Han passerade Husån, tog vägen över Dombäcksudden och fortsatte vidare över Dombäcksviken till handlanden Gimbergssons gård och därifrån till allmänna landsvägen.

På Dombäcksviken sade sig Boström ha mött en vandrare som var av samma kroppslängd som han själv.

Detta sade han givetvis med avsikt att försöka få Wibom att tro att ytterligare en per­son med liknande signalement som han själv fanns i trakten av Husum.

Vid 20-tiden hade Boström varit inne hos muraren Gustaf Jacob Molin i Gideåbacka och begärt att få vatten samtidigt som han frågade efter vägens längd till Kasaåsen. Inne hos Molins fanns flera personer, varför Boström efter endast några minuter fortsatte sin vandring och ankom klockan 22 till bonden Anders Jacobsson på Kasaåsen.

Jacobsson skjutsade Boström vidare till Tävra gästgivargård dit han ankom om­kring midnatt. Medan Boström väntade på skjuts från Tävra återkom en gosse som tidigare denna afton skjutsat pos­ten från Tävra till Husums poststation. Denne berättade för Boström om mor­det och postrånet. Boström hade därav känt sig illa till mods.

Men sedan han av en piga som tjä­nade på gästgivargården och som han var bekant med ”blifvit trakterad med kaffe och bränvin, hade han åter blifvit vid gott mod”. Boström fick omkring klockan ett på natten skjuts till den cirka 17 kilometer därifrån belägna byn Nor­rälvsjö, dit han anlände klockan fyra och ämnade besöka kakelugnsmakare Zimmerman, som han kände sedan ti­digare.

Denne var emellertid inte hemma, så Boström besökte i stället en av Zimmer­mans gesäller, och blev av denne ”trak­terad med kaffe och bränvin”. På mor­gonen infann sig där länsman Domeij och förde honom till Örnsköldsvik.

När Boström visiterades fann man 38 sedlar å 5 kronor och nio sedlar å 1 krona el­ler tillsammans 199 kronor instoppade i fodret på sina ytterstövlar.

När Boström tillfrågades om hur han fått tag i dessa uppgav han att ”han ej ägde någon vetskap om pengarna. Se­dan Boström ännu en gång blivit upp­manad att bekänna, berättade han till slut ”fritt och otvunget” att han var gärningsmannen och att han med ett klocklod tilldelat postbudet ”flera dö­dande slag”. Det lösbrev postbudet fått från Au­gelin hade Boström öppnat, och sedan stoppat på sig pengarna som där fanns. Postväskan sade han sig ha gömt under en buske i skogen.

Fjärdingsmannen Johan Hömfeldt från Högland skötte därefter transporten av Boström från kronofogdekontoret i Örnsköldsvik till Husum i syfte att Boström på ort och ställe skulle lämna upplysningar om var man kunde finna den stulna postväskan.

Redan på morgonen efter mordet hade emellertid kronolänsman Seger­ström efter ytterligare letande funnit väskan med alla de pengar som den ur­sprungligen innehöll när den avsändes med Olof. Även brevet från handelsför­eningen återfanns. Det var dock öppnat och tomt.

Kakelugnsmakare Boström blev se­dan transporterad till fängelset i Härnö­sand i väntan på rannsakning och dom.

Obduktion förrättades vid Grund­sunda kyrkoplats den 28 januari av provinsialläkaren Johan Ångström. Av utlåtandet efter obduktionen framgick att var och en av de skador i huvudet som åsamkats den mördade Olof Häggström ”varit ovillkorligen dödande, de tillsammans så mycket bestämdare haft döden till ovillkorlig följd”.

Karl August Boström var född i Umeå 1845 och inflyttad med hustru och barn från Östersunds stadsförsamling till Grundsunda församling 1873. Rannsakningen ägde rum vid Arnäs häradsrätt den 11 februari 1876. Till åkla­gare utsågs länsmannen Segerström.

Boström fick redogöra för sina ”lefnadsomständigheter” och berättade att han var född som öäkta barn till ”ännu lefvande” Eva Margaretha Boström.

Boström vidhöll! fritt och otvunget och under synbar ånger sina vid polis­förhöret lämnade uppgifter. Han upp­gav att han ”åsamkat sig skulder till ett belopp af omkring 300 kronor” och att han därför ansattes av sina fordringsäg­are.

Därför beslutade han att ”på hvad sätt som helst förskaffa sig penningar” och att ”med anledning häraf tanken vaknat hos honom att han skulle mör­da Husums bruksägares postbud.

Han berättade att han på aftonen redan två dagar innan Olof mördades begett sig till den väg som ledde från bruket till poststationen för att där invänta Olof, men ”att han då känt sig icke ega nog styrka att begå brottet”.

Följande afton hade han åter begett sig till denna väg men hade ”äfven då saknat mod att fullborda sitt uppsåt”. Förutom vad som tidigare var känt när det gällde aftonen då mordet inträffade, bekräftade Boström vid rannsakning­en hur han fick reda på att Olof skulle medföra värdepost.

Han hade vid sitt andra besök inne i handlanden Öst­lunds bod hört Augelin utanför boden säga till Olof, att i handelsboden hämta ett brev med en större summa pengar och ta detta till poststationen.

Augelin medgav för övrigt inför rätten att han ”härvid talat så högt, att hans ord säkert kunnat höras in i boden”. Boström hade av detta skäl beslutat att denna afton mörda Olof för att komma över brevet. Han hade därför lämnat handelsboden och begett sig till Au­gelins bostad för att se när Olof begav sig iväg till poststationen. När Boström såg att Olof var på väg dit, hade han följt efter Olof, som på skidor färdades bredvid den vinterväg som gick mellan Husums sågverkskontor och poststatio­nen.

Då Olof befann sig på omkring 200 alnars (ca. 120 meter, Stigs not.) avstånd från länsmannen Segerströms bostad tog Boström in på den väg Olof färdades. För att undvika att Olof skulle höra hans steg tog Boström av sig sina ytterstövlar och gick endast i s. k. lappsockar.

Han skyndade fram till Olof och tilldelade honom ett hårt slag i nacken med klocklodet. Gossen föll av slaget till marken men förlorade inte genast sansen utan utropade ”Kakelugnsmakaren” då han fick syn på Boström. Boström tilldelade därefter Olof ytter­ligare tre eller fyra slag i huvudet och tillgrep därefter postväskan samt det med två sigill förseglade brev som fanns i Olofs bröstficka.

Boström begav sig sedan ut på den allmänna landsvägen som löpte nära mordplatsen och följde denna väg om­kring trehundra alnar norrut, bröt det förseglade brevet och stoppade på sig pengarna. Åklagaren och målsägaren överlämnade därefter målet mot Bo­ström till avgörande.

Den 2 mars 1876 hölls så vid urtima tinget i Själevads häradsrätt den avslu­tande rannsakningen med Boström. Efter enskild överläggning kom Själe­vads häradsrätt fram till följande utslag:

”till straffarbete på lifstid och förlust af medborgerligt förtroende för alltid, skall i ena bot umgälla sina berörde förbry­telser genom straffarbete på lifstid och förlust af medborgerligt förtroende för alltid. Sedan häradsrättsdomen prövats i nästa instans menade Svea hovrätt i sitt utslag den 25 juli att det ”war skä­ligt att för mord och därwid föröfwadt rån förklara Boström wara till dödsstraff förfallen och att han skulle för berörda brott mista lifwet”.

Mot denna straffskärpning sökte Bo­ström därefter om nåd. Den 29 septem­ber erhöll Boström den slutliga domen. Högsta domstolen ansåg hovrättens ut­slag vara:

”I lagligt grundat, men, med afseende å förekomna omständigheter, förklarade sig Kgl. M:t wilja af nåd till­låta att Boström, med försköning från dödsstraffet, må i stället derför hållas till straffarbete under sin återstående lifstid och för alltid wara medborgerligt förtro­ende förlustig”.

Boström anlände den 24 oktober till Landskrona fästningsfängelse för att avtjäna sitt livstidsstraff.

Kakelugnsmakare Carl August Bo­ström lämnade hustru och tre barn, 8, 6 och 1 år i knappa omständigheter, han avled den 25 februari 1880.

Rättegångsprotokoll av den 11 februari, 1876, § 2, vid Arnäs häradsrätt (Ala: 127).

Rättegångsprotokoll vid urtima ting den 2 mars, 1876, vid Själevads häradsrätt (Ala:87).

Grundsunda kyrkoarkiv, husförhörslängd A1:8B, sid. 368 ochAl:8C, sid. 56.

MED DÖDLIG UTGÅNG Om grova vålds­brott och sociala former i 1800-talets Sverige Ulf Drugge Simon Lindgren — Sociologiska institutionen Umeå universitet, UMEÅ.

Stig Nordström, Husum.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com