Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Skansen Kronan (Göteborg)

Skansen Kronan byggdes 1687-97, även om man räknar år 1700 som invigningsår, eftersom den karaktäristiska kronan då uppmonterades på taket. Det var Erik Dahlberg som gjort ritningarna och han beskriver sin skapelse som ett fyrkantigt torn med avskurna hörn i tre bombfasta valv.

Skansen Kronan är belägen på Risåsen i Göteborgs södra del och sågs som en mycket viktig del i försvaret av Göteborg, då den hindrade en fiende att från söder föra fram artilleri och beskjuta staden från de där belägna höjderna.

Redan på 1630-talet hade man anlagt en föregångare till dagens Skansen Kronan. Betydelsen av Risåsens befästningar framhölls ofta av den för Göteborgs befästningar ansvarige befälhavaren och i olika omgångar anslogs medel för förbättringar av den ursprungliga skansen. Dessbättre behövde Kronan aldrig invecklas i några strider.

När Göteborgs befästningar i början av 1800-talet började jämnas med marken, hade man bestämt att skansarna Lejonet och Kronan skulle sparas. Kronans uppgift blev nu att tjänstgöra som ammunitionsförråd, men en eldsvåda gjorde att denna verksamhet upphörde.

Tornet kom att stå tomt fram till 1854, då de tilltagande oroligheterna i Sveriges närhet gjorde att militären beslöt sig för att rusta upp Carlstens fästning på Marstrand.

Fångarna på denna fästning sändes nu till Nya Älvsborg och — Skansen Kronan, som alltså nu fick en helt ny funktion.

Fångarna sysselsattes med raserandet av kvarvarande befästningar i staden och de arbetade också med uppförandet av en tygförrådsbyggnad på Lilla Otterhällan. De grå fångdräkterna med bokstäverna L F (livstidsfånge) på ryggen blev snart ett vanligt inslag i gatubilden där de drog genom staden.

På söndagarna hade betrodda fångar försäljning av fångarbeten t.ex. köksredskap, kammar och borstar, ute på borggården. Göteborgarna kom gärna hit för att handla och få en pratstund med fångarna.

Ur säkerhetsaspekt var inte Skansen Kronan särskilt lämpat som fängelse och rymningar och rymningsförsök inträffade ofta. Även ute på arbetsplatserna i staden var bevakningen dålig och fångarna fick ofta tillfälle att smita.

Som exempel på den skandalöst dåliga bevakningen kan nämnas att befälhavaren för Göteborgs befäst­ningar några årtionden tidigare i en skrivelse begärt mer fängsel till fångarna med motiveringen att fångvaktarna var berusade och att fångarna då passade på att rymma!

Ett annat exempel är den på sin tid kände stortjuven Carl Fredrik Lilja som en tid satt på Skansen Kronan. Han var en betrodd fånge och fick därför i sällskap med fångvaktare utföra ärenden inne i Göteborg.

SkansenHan själv var nykterist, men hans fångvaktare tydligen det motsatta, och när duon då bjöds på förtäring drack fångvaktaren även Liljas ranson. På hemvägen till Kronan kunde då förundrade göteborgare se Lilja stödjande eller bärande sin bevakare.

Skansen Kronan var bara fängelse fram till 1858, då det stängdes och fångarna sändes till främst Varberg, men även Nya Älvsborg.

Källa: Christer Feiff – Fästningsfångar, 1999.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com