Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Torparen Sven Larsson, Bräcke 1828

Kronolänsman Isak Hofling hade å tjänstens vägnar låtit hämta torparen [och förra bonden] Sven Larsson ifrån Stugusjön, emot vilken länsman inför Rätten angav att Sven Larsson, då han nästförlidne höst gått från ett bröllop i Bensjö, ute på marken vid vägen förövat tidelag med en ko, vilket brott han sedermera bekände vid husförhöret under våren inför prästerskapet.

Torparen Sven Larsson var av längre växt och efter utseendet stadig kroppsbyggnad.

Sade sig vara 42 år gammal och född i Bensjö by av bondefolk, där han ägt ett hemman, vilket han fick gå ifrån för skuld [1825-1826] och flyttade till Stugusjön med sin hustru Magdalena Olofsdotter.

Han bekände frivilligt att när han den 1 oktober gått från bröllopet i Bensjö och vid vägen uti en inhägnad stått blivit varse åtskilliga boskapskreatur vartill ägaren ej var bekant.

Betungad av elaka tankar hade han gått bakom en ko, knäppt upp byxluckan, vikit undan rumpan på kon och sökt intränga sin hemliga lem i kons födslodelar, varifrån han dock blivit hindrad av att kon icke stått stilla, dock kunde han icke erinra sig färgen på kon eller kände vilken hon tillhört.

Sven Larsson hade senare i ett husförhör i februari, bekänt brottet för komminister [Jonas Persson] Pettersson.

Länsman Hofling åberopade vittnen husmannen Anders Sundqvist och bonden Kristen Andersson i Stugusjön, vilka vittnade under ed.

Sundqvist berättade att under ett av komministern Petterson den 7 februari hållet husförhör i Stugusjön, hade han kallat in Sven Larsson i ett särskilt rum, där han uppå komministerns frågor och föreställning i vittnets och hans sons Kristen Anderssons närvaro, bekänt sig ha, då han på hösten gått ifrån ett bröllop i Bensjö, vid vägen därifrån till Stugusjön förövat tidelag med en ko.

Dock kunde Sven Larsson då icke närmare omtalat förloppet, ejeller därom blivit frågande utan komministern antytt honom att de egentligen skulle vidtalas dagen därefter, då Sven Larsson begett sig bort och ej kunde anträffas innan komministern reste därifrån.

Kristen Andersson berättade att när han gick från samma bröllop, såg han Sven Larsson i inhägnaden mednedknäppt byxlucka stående bakom en ko och med sådana rörelser som utmärkte att han förövade tidelag men kom hade gått undan och Larsson följde efter.

Till dess vittnet gjort bättre vid ledet—[skadad del ca 1,5 cm] då han tillknäppte byxorna, återtog sin matsäck liggandes på marken och begett sig i sällskap med vittnet till Stugusjö, utan att varken han eller vittnet nämnt något om denna rysliga händelse.

Andersson tillade på frågan att han inte hade märkte kons färg eller vilken den tillhörde, utan endast sett ryggen på Larsson till dess han blev uppskrämd av bullret.

Han vände sig på sidan, då han märktes ha byxluckan öppen, så att vittnet inte kunde bli varse om han fått fullborda gärningen eller inte.

Kristen Andersson gjorde för övrigt lika berättelse med Sundqvist om Larssons bekännelse avbrottet för komminister Pettersson.

Sven Larsson erkände att förhållandet varit sådant som båda vittnen berättat, men nekade till att ha fullbordat gärningen, endast försök därtill.

Dagen efter, den 19 april, hade komminister Petterssons kallats som vittne och berättade samstämmigt som de båda vittnen rannsakningsdagen innan.

Vid efterfrågan om Sven Larssons frejd, inhämtades att han åren 1815 eller 1816 blivit genom denna Häradsrätt och Kgl. Svea Hovrätts utslag dömd för tvefallt hor till 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt enskild skrift.

Sven Larsson nekade ytterligare att han hade fullbordat tidelaget, och då vidare bevis inte var åberopad av åklagaren, yrkades av honom Sven Larssons fällande till straff enligt lag.

Utslag:

Som torparen Sven Larsson ifrån Stugusjön genom frivillig styrkt bekännelse och vittnens berättelse, är lagligen förvunnen att den 1 oktober då han gåt ifrån ett bröllop i Bensjön och vid någon blivit varse åtskilliga ute på marken gående kreatur.

Bakom en ko och med henne hade han varit beredd och haft fullt uppsåt att föröva tidelag, vilken styggelse han dock icke kunnat övertygas ha fullbordat, utan därifrån blivit hindrad, dels av kons gående, och dels av vittnet Kristen Anderssons ankomst.

Alltså finner Häradsrätten i förmåga av 10:e kap. 2 § Missgärningsbalken skäligt, Sven Larsson skall för berörda brott arbeta i halsjärn ett halvt år på Malmö fästning.

Detta utslag blev underställd till följe av 25 kap. 5 § Rättegångsbalken Kgl. Maj:ts och Svea Hovrätts prövning.

I utslaget från Kgl Maj:t förklarade sig Sven Larsson nöjd att undergå 6 månaders straffarbete i halsjärn på Kristianstads fästning och förpassades dit den 1 juli.

Han ankom till fästningen den 8 augusti och efter avslutad fästningstid avfördes han till Östersund den 11 februari 1829. På fästningen synes han varit lugn och stilla. I kommendantens lista för augusti står han dock först upptagen son Lars Svensson, därefter vid sitt rätta namn.

Väl hemma blir hans fortsatta liv kortvarigt, då han enligt husförhörslängden dog någon gång under 1829. Han återfinns inte i dödboken och någon bouppteckning finns inte bevarad. Inte heller någon testamenstpeng fnns given. Sven Larsson var född den 15 juli 1786.

Änkan Magdalena Olofsdotter, född den 22 december 1770, bor kvar efter makens död och i nästföljande husförhörslängd står hon dock antecknad som ”Bor i Bensjö” men skattskriven i Stugusjö. Död där den 18 mars 1861.

Fotnot: Bröllopet stod den 30 september mellan bonden Nils Persson i Björnön och bondedottern Dorotea Persdotter i Bensjö.

Revsunds tingslags häradsrätt, § 16 den 18 och 19 april 1828, AI:88 bild 210 / sid 14.

Fångvårdsanstalten i Östersund (Z) DIIIa:2 (1822-1834) Bild 1370.

Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:668 (1828) Bild 1140.

Justitiekanslern -1974, Huvudarkivet EIIIcc:681 (1829) Bild 2890.

Bräcke (Z) AI:3 (1827-1837) Bild 820 / sid 73.

Bräcke (Z) AI:4 (1838-1848) Bild 700 / sid 64.

Bräcke (Z) AI:6 (1856-1861) Bild 960 / sid 89.

Bräcke (Z) C:1 (1781-1841) Bild 130 / sid 17.

Tony Korpenklo - korpenklo[@]gmail.com